Trädpionen är så oerhört vacker tycker jag. Man väntar och så är det hela över på en vecka. Blommorna är ca 2 dm vida och busken är ca 2 m hög. Den har funnits hos oss i 16-17 år och gläder oss lika mycket varje försommar.
För några dagar sedan var vi inbjudna till vägföreningens 25-årsjubileum. Det bjöds på varm korv och kaffe kokt över öppen eld. Vi var ett 20-tal närvarande och det var mycket trevligt. Vi bjöds också på en tipspromenad.
Vi har några Japanska Lönnar av olika sorter. De är väldigt fina och har så skira blad tycker jag. De är samtidigt ömtåliga. Under åren har några stycken försvunnit. De har inte överlevt i vårt klimat. Nu hoppas vi givetvis få behålla dessa.
Jag är väldigt förtjust i Clematis. Så här tidigt på året blommar många olika sorter. Senare på säsongen kommer de storblommiga att visa sin prakt. Ett härligt släkte som gläder länge alltså.
Här syns en kavalkad på vad dagen erbjuder. En del är enkla, en del dubbla och en del klänger högt upp i träd och på plank. Den vita dubbla, som syns här längst ner, är säkert fyra meter hög.
Den härliga Vårkragen blommar för fullt just nu! Det är en blomma, som fanns här redan då vi övertog torpet. Ett tag trodde jag att den nästan skulle försvinna, då vi grävde för vatten och avlopp. Men den kommer allt mer tillbaka år från år. Jag gillar den, för jag blir så glad av den lysande färgen.
Maskrosor lyser lika mycket, men dem försöker jag bekämpa så gott det går.
Ibland tar det tid. Maken planterade denna för ett antal år sedan. Men nu blommar i alla fall Skunkkallan invid bäcken. Hoppas den sprider sig ordentligt.
Förra höstens desperata lökplantering har nu gett resultat. Desperat p.g.a. att jag beställt en massa lökar och glömt bort det, samtidigt som vår mark både i och utanför trädgården är oerhört stenig och svår att komma ner i. Här syns i alla fall härligt gräddvita Hyacinter.
Strutbräken är så vacker när den rullar ut sig...
Liljekonvaljerna kommer fort och ser nästan ut att stå i givakt.