Drömmar

I natt drömde jag om ett fält med Narcisser bland björkarna. Det var väldigt vackert! Så skulle jag handla idag och besökte bl.a. Granngården. Där reade de lökväxter. Jag hittade några miniatyrnarcisser och såg hur vackert det skulle bli till våren. Jag köpte mot bättre vetande.

Jag var ute och planterade dessa när jag kom hem. Det gick att gräva fortfarande, så nu är det bara att vänta på vårens vackra blomning. Hoppas kan man ju alltid....

Första snön!

Jag har alltid älskat när den första snön kommit för säsongen. Jag minns tydligt hur det kändes redan då jag gick i skolan. Man tittade ut och de första snöflingorna fyllde luften. Då blev jag riktigt lycklig. Det märkliga var att det luktade speciellt innan första snön kom.

Härom morgonen fanns det minimalt med snö på marken. Jag var tvungen att fota snabbt innan den smälte bort.

Efter den första ynka lilla snön kom det ynka lite mera. Det la sig snyggt på Rhododendronens blad. Senare på säsongen fäller ju busken ner sina blad och det blir inte så här effektfullt. Skönhet i det enkla!

Enris

Vi har inga Enar i vår skog. Så vi blev riktigt glada då vi fick en hel kasse med enris från goda vänner till oss. Det är bra att lägga runt huset, för då gillar inte de små mössen att ta sig in. Det är en period i oktober, som möss gärna vill ta sig in i huset. De lyckas av och till, trots att vi försökt täppa till så mycket som möjligt. Men det behövs ju inte stort hål för att de ska klara av att krypa in.

Så här års är det lugnt på den fronten igen, men det är ändå bra att kunna lägga ut lite enris. Så tack till Margareta och Bosse, som gav oss detta.

Novemberglädje

Nu blommar Novemberkaktusen för fullt. 

Den är en glädjespridare i mörka november.

Jag bara väntar på att den ska bli så där jättestor, som jag sett hos andra.

Drömmar

Så här års måste det vara tillåtet att drömma om framtiden. Här är ett par av försommarens skönheter.

Svavelpionen...

... och Bondpionen

Natur-ligt!

Visst kan naturen själv ordna både roliga och fantastiska "ting". Vi har ett (två) alldeles eget hemmagjort familjeträd av äpple. Det är två vildaplar som växt upp på samma ställe och som "kramar" varann.

Två sorters äpplen - kanske inte så delikata - men träden är roliga och får stå kvar.

Det kom ett brev!

I veckan fick jag ett brev som inbjöd mig att vara med och räkna vinterfåglar den här säsongen också. Jag har rapporterat in under två vintrar tidigare. Det är Sveriges Ornitologiska Föreningen som vill ha uppgifterna. Den här säsongen går det av stapeln den 25-28 januari 2013.

Det gäller att räkna det största antalet av varje sort som man ser på samma gång. De vill följa förändringar över tiden. Det är en trevlig sysselsättning tycker jag och tänker delta den här gången också.

Som bonus fick jag ett exemplar av föreningens tidning "fågelvännen". Den är intressant att läsa i. Den här gången stod det en hel del om våra mäktigaste fåglar - örnarna. Enligt en granne ska det finnas kungsörn i området. Tyvärr har jag inte lyckats se någon själv. Men man kan ju drömma lite....

Är det någon mer, som är intresserad så finns uppgifter på   www.sofnet.org

Krokiga hörn

När vi renoverade torpet kom en del små svårigheter upp till ytan. Huset är byggt av timmerstockar och är inte helt vinkelrätt, vilket heller inte var vanligt, då det byggdes i mitten på 1800-talet. Det är mycket av charmen med huset och här ses ett hörn som går i "vågor".  

Det var ingen idé att tänka på något tapetmönster, utan det fick bara målas.

Tjuvstart

Jag kunde inte låta bli att köpa blommor till advent redan nu. Jag vet att jag får byta ut dem om ett par veckor och sedan nya till jul. Men jag tyckte det var roligt att ha några vackra blommor redan till makens födelsedag.

Jag brukar ha vita Amaryllis under advent och sedan blir det röda till jul. Jag skär ner dem så de blir väldigt låga och använder min favoritvas - Aalto. Några kvistar från Järneken, så är det klart!

Födelsedag

Maken, som firar födelsedag den här tiden, har fått en alldeles egen och personlig adventskalender av yngste sonen med familj. Framsidan är handmålad av svärdottern, men bilderna inuti har vårt barnbarn gjort alldeles själv. Det ska bli jättespännande att följa detta under december...

På tal om kalender såg jag det ultimata erbjudandet i en affär härom dagen. Du kan ge din katt en egen kalender med mat i. Trots att jag älskar katter tycker jag att man passerat "gränsen" där. Men det är givetvis min egen privata åsikt.

Jordkällare

Till torpet hör en gammal jordkällare. Den ligger i en slänt och är inte i särskilt gott skick. Den är intakt inuti, men dörren har kapsejsat. Jag tror, i och för sig, att det skulle gå att få den att fungera, men för det krävs säkert rätt mycket arbete. Förutom själva ingången med dörren behöver man nog fylla upp med grus på golvet. Ibland funderar jag trots allt på om vi skulle satsa på det...

Bredvid ingången till jordkällaren har Vintergöna etablerat sig starkt framför en stengärdsgård. Några små, självsådda och knotiga körsbärsträd växer där också. På den andra sidan (till höger på fotot) finns den lilla dammen. 

Jordkällaren ligger precis vid gränsen mot grannens tomt och nu på hösten finns det knappt någon växtlighet som skymmer insynen.

Innanfönster

Det är ganska mycket att ordna och dona med då man sätter in innanfönstren. Alla fönster i torpet har detta. Det innebär att jag inte tar ut alla innanfönster varje gång utan det får växla. Man behöver ju städa emellan dem någon gång, därför varierar jag.

På våren är det jättemysigt att ta ur innanfönstren. Det innebär att man får mycket mer av ljud utifrån. Det är ju okey, när man bor mitt i naturen. På hösten behöver de sättas in igen, inte minst så för värmens skull.

Igår satte jag i fönstren i köket. Det är många moment med vadd och klisterremsor bl.a. och jag känner mig riktigt nöjd då det är klart.

Förberett för dagens operation...

I väntan på placering...

Nyputsat och klart igen!

Gråväder?

Läste i tidningen igår att olika "institut" spått oss en mild vinter i år. Jag hoppas verkligen att det inte blir ett konstant gråväder utan att vi åtminstone får lite snö, som lyser upp världen lite. Det är lätt att förstå varför olika djur väljer att gå i ide så här års... (Fast det beror visst inte på tråkigt väder förstås.)

Vi har i alla fall införskaffat en stor mängd fågelfröer. En av de trevliga aktiviteterna i trädgården under vinterhalvåret är att kolla in fågellivet. Dessutom kan man drömma om den vackra fågelsången, som kommer att ljuda i området till våren. Så det gäller att hålla ut...

Lite snö på marken skulle göra det lite ljusare....

Järnspisen

Vi har en välfungerande järnspis i köket. Den finns kvar sedan gammalt och efter skorstensrenovering och sotarkontroll, så är den bara att använda. Vi eldar inte så ofta i den, men är skön att ha om det är riktigt kallt ute eller om det skulle bli strömavbrott.

Jag har en liten dröm om att försöka baka våfflor på den i det gamla våffeljärnet - jag vet egentligen inte varför jag inte testat än. Det ska nog bli nu i vinter, tror jag!

Det finns en liten eldstad bredvid också och den kan vi "finelda" i ibland. Ovanpå spiskransen står bl.a. några hustomtar och ett par gamla strykjärn, som jag gillar.

En kär gåva

Den här bakduken fick jag för många år sedan av en arbetskamrat - Anita. Jag använder alltid bakduken när jag bakar och den får mig då att tänka på trevliga minnen. Nu är det länge sedan jag träffade henne - men den här gåvan ger mig tillfälle att tänka på henne och flera av hennes kollegor, som jag uppskattade mycket. Ett stort tack vill jag bara säga.

Tänk vad ett ganska enkelt ting kan påminna om och betyda mycket! 

Den här gången var det muffins under duken!

Utflykt

Livet i torpet innebär inte total isolering från övriga världen. Visserligen är jag mycket hemkär, men jag älskar också att få umgås med barn och barnbarn. Favoriten är förstås vår lilla sondotter, som snart fyller 7 år.

Barnbarnet bor på Värmdö utanför Stockholm och den här gången bjöd vår svärdotter ut oss till Värmdös eget konstmuseum - Artipelag. Det var en ljusutställning som pågick och det fanns en del spektakulära ljuskonstverk.

Byggnaden och omgivningen är fantastiska och det lockar till fler besök. Några foton blev det också. Det var ett fantastiskt väder med klarblå himmel och sol som blänkte i vattnet.

En staty bland Tallarna...

Naturen och utsikten...

En staty på taket...

Toalettutrymmet var en upplevelse. En vägg bestod av rena berget och 

handfatet var en stor slipad sten. Helt otroligt...

Rötter

Så fort det ska grävas i marken så stöter vi på rötter. Träd och buskar verkar ha hur mycket sådant som helst. Det är också väldigt stenigt, så det är en kamp när något ska planteras.

Jag har också mina rötter på Lugnåsberget. Min far föddes år 1915. Han växte upp i det torp, som kom att bli mitt och makens hem efter en lång rad av år. Vi flyttade dit 2009 och då var pappa borta sedan 11 år. Men vi hade då ägt det i cirka 20 år.

Jag fick ett gammalt foto av min mor. Det är på min far, ute bland hönsen, vid det som nu är vårt torp. Vi tror att det är någon gång i början på 1920-talet.

Han ser inte särskilt glad ut över att bli fotograferad. 

Kinnekulles silhuett

Från Lugnås kyrka ser man rätt över mot Kinnekulle. Det är en mycket typisk silhuett av ett av Västergötlands platåberg. Berget är ju rätt känt också från striden om Svea Rikes Vagga.

Lugnåsberget är också ett av platåbergen, dock mindre känt. Men det kallas i folkmun för Kinnekulles lillasyster. Det berättade en äldre släkting för mig för många år sedan. Lugnåsberget är mer känt för sin kvarnstenstillverkning, som jag berättat om tidigare.

Jag har sett den här profilen i många olika färgställningar. Solen går ner bakom Kinnekulle, från vår kyrka sett, och det kan bli riktiga skådespel.

Det här fotot är taget då det var mulet, så färgerna går helt i grått. Lite vemodigt men vackert, tycker jag.

Novemberglädje

Visst lyser lite krukväxter upp i novembermörkret. Här kommer två av dem att blomma snart.

Novemberkaktusen är ju förväntat, men ändå roligt när knopparna lyser.

Däremot har nog Hibiskusen tagit fel på årstid - men jag är bara tacksam. 

Två rejäla knoppar väntar på att slå ut.

Underbart!

Pepparkaksbak

Ett slott var beställt av lilla bagaren. Det är inte helt enkelt att få ihop det av pepparkaksdeg trots att det fanns en skiss på hur det skulle se ut. Men med lite vilja och gott mod kan man försöka med det mesta.

Först gjordes alla delar, dekorerades och sen klistrades de ihop med smält socker.

Jag måste erkänna att det ser lite lustigt ut och barnbarnet tyckte inte det var särskilt likt skissen. 

Här är baksidan med tandpetare i tornet.

Framsidan med prinsessa och tjänare. Ja, ja man får väl ha lite fantasi.....

Skogssäsong

Nu har skogssäsongen tagit fart. Det finns mycket att röja för att skapa lite ljus i området. Det blir virke, men även lite ved. Jag får också utlopp för min "skogsstädarmani" vilket ger tillfälle till motion och frisk luft. Båda delar nyttiga och sedan får jag fler granslanor, så jag kan fixa fler gärdsgårdar. Det är kul!

Några miljöbilder från mörka november. Just den här dagen sken solen och det var härligt.

Fikakorg är ett måste med lite varmt te och något tilltugg. 

Det smakar underbart i all sin enkelhet.

Mossa

Det finns en vacker mossa som växer vid den lilla dammen...

Fönstermålning

Vi hade inga innanfönster till övervåningen/vinden från början. Vi beställde hos Höjentorps Snickerifabrik i Kinne-Vedum, och de specialgjorde sådana till oss. Förra säsongen hann jag inte måla dem, men nu håller jag på. Tack vare att jag tejpade runt glasen blev det oerhört mycket enklare att måla. Vi använder linoljefärg och den har vi skickat efter från Gysinge Byggnadsvårdscentrum. Där kan vi köpa linoljesåpa också och den har vi när vi skurar trägolven. Såpan är riktigt bra på att ta bort fläckar.

Det är totalt fyra innanfönster, som målas just nu. Jag kan vara på vinden eftersom lukten inte stör oss då, men det tar tid. Linoljefärg tar lång tid att torka, så det känns nästan som ett evighetsarbete. Men man får inte ge upp....

De har använt oerhört fint virke, som man gjorde förr också, till fönstren. Det fanns inga kvisthål, så jag behövde inte använda shellack alls.

Målade på en sida, men fortfarande tejp kvar runt glasrutorna...

Morgonbestyr

När jag fyllt på fågelmaten igår kom Hackspetten och hälsade på...

.... sedan njöt jag av den tidiga morgonsolen som kom bakom träden.

Kontraster

Skillnader jag aldrig noterat förr...

Bladen från Strutbräken ligger helt förstörda av frosten...

 ....men samtidigt är Stensötan fortfarande helt grön trots att de växer på samma ställe.

Båda sorterna hör till familjen stensöteväxter och Stensötan är vintergrön. Det var förklaringen till något jag aldrig noterat förr. Jag läste lite om dem på "nätet" och noterade igen att man kan alltid lära sig något nytt!

Inför vintervilan

Eken håller fortfarande hårt i sina löv...

... medan däremot Lärken i stort sett lämnat av sina barr.

Dags igen!

Nu vill småfåglarna ha sitt. Vi har börjat lite försiktigt med lite fröer och "fågelklot". Både talgoxar och blåmesar låter sig väl smaka! Så dyker svartmesen, nötväckor, hackspetten och nötskrikan också upp.