Naturen skapar ett mycket vackert sceneri utan vår hjälp, men visst är det trevligt att fylla i med lite "godsaker" här och där. Vår trädgård är verkligen integrerad med natur och skog, och det har varit mycket arbete under åren med att röja, gräva, klippa, plantera och sätta upp staket för att hålla rådjuren ute.
Just nu kommer den friska grönskan men inslag av olika färgklickar, i form av vårblommor. Det är endast Häggen som hittills är grön av lövfällande träd och buskar, men det kommer allt mer. "Ja, visst gör det ont när knoppar brister... " (enligt Karin Boye). Det är ett citat som följt mig genom livet och det kom för mig när jag såg knopparna på Magnolian, som nu börjar spricka upp.
Vitsipporna målar verkligen marken vacker och det blir inte sämre av att se dem ihop med t.ex. björkarnas stammar. Jag försöker njuta av allt det vackra och glädjas åt allt som klarat sig trots den hårda vintern. Det är en fröjd att ta kaffekoppen och bara sätta sig och lyssna på fågelsången.
Jag är ju också lyckligt lottad, som inte lider av någon allergi utan kan ta vara på det naturen bjuder. Det är jag glad och tacksam över.
Titta noga så kanske kopparödlan syns...
Vitsippor i skogskanten...
I väntan på Kabbelekan klär Vitsipporna bäckkanten...
Magnolian kämpar på...
Vitsippor och björkar på ängen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar