Träd

Jag älskar träd. Jag förstår att man måste ta ner träd ibland för att skapa ljus och rymd. Då mår de, som blir kvar, också bättre. Men ett träd, speciellt om det är gammalt, ger mycket karaktär. vi har ofta diskussioner om vilka träd som ska vara kvar och inte. Jag är många gånger "trädkramare", men oftast har maken rätt när det väl är gjort och jag ser resultatet. Att ta ner ett träd som är 10-20 m högt kräver mycket eftertanke. Förutom att det skapar möjlighet till skugga, så vet man att om man ångrar sig och planterar ett nytt träd, så lär det inte bli så stort i min livstid. Det går snabbt att ta ner, men kanske en hel livslängd för att nå sin fulla potential.

Vi har många träd, så det finns ändå kvar av skogskänslan, även om en del tas bort. I gårdagens inlägg ses några exempel. Vackra vita björkar känns som riktig svensk sommar.

Vår trädgård är en del av skogen och i övergången växer bland annat den här gamla oxeln. Den har mycket karaktär.

Träden kan ha många varianter av bark. Strimlönnen som är ljust grön och randig fanns på en bild igår. Här ses en del av vårt Glanskörsbär. Barken blir fransig och stammen känns len att ta på, vilket den lär tycka om.

Det här är ett av våra äppleträd. Under det finns en Thalictrum "Elin" planterad. Den klär verkligen sin plats när inte själva trädet blommar.

Jag tycker särskilt mycket om den grova barken på en tall. Har tallen sedan blivit rejält stor så känns det fantastiskt.